Översättning

Det moderna genombrottet

”Damen med hunden” av Fjodr Parsjin och “Anton Tjechov” av Gennadij Parsjin.

Latinstudierna på Norra Latin medförde ett översättnings­arbete, som ofta inne­bar sena kvällar på studie­kammaren i Tyresö. I gymnasiet fick jag grund­lägg­ande inblickar i vers­lära och ryska språket. Det var dock först på universi­tetet, som jag erhöll en känsla för stil.

Två klassiker

Två sentida klassiker i den ryska litteraturen är Tjechovs realistiska novell ”Damen med hunden” (1899) och Achmatovas modernistiska dikt­cykel Rekviem (1963). Dessa texter har i mina över­sättningar fått en språk­dräkt, som så långt det varit möjligt åter­ger original­versionernas växlingar i rytm och tempo.

Tjechov hade 1890–95 adressen ulitsa Malaja Dmitrovka 29 i Moskva.

Tjechovs verksamhet som dramatiker och novellist anknyter i hög grad till Moskva, medan man förknippar Achmatovas lyrik med Sankt Petersburg, som hon framställer som en motpol till den ryska huvudstaden.

Anton Tjechov

Anton Tjechov föddes den 29 januari 1860 i hamnstaden Taganrog i södra Ryssland. Han hade två äldre och tre yngre syskon.

Han förnyade både den korta berättelsen och dramat.

Fadern, Pavel Jegorovitj Tjechov, drev en matbutik. Han var ortodoxt kristen och son till en tidigare livegen bonde. Den av fadern miss­handlade modern, Jevgenija, roade barnen med att berätta historier från när och fjärran.

Pavel har sannolikt bidragit till sonens många litterära porträtt av skenhelighet och ögontjäneri. Till dessa karaktärer hör uppenbarligen Anna Sergejevnas make i ”Damen med hunden”.

Tjechov föddes 1860 i hamnstaden Taganrog i sydvästra Ryssland.

Verksamhet i Moskva

Fadern gick i konkurs 1876 efter att ha lånat pengar för att bygga ett hus. Han flydde därefter från fodringsägarna till Moskva, där sönerna Aleksandr och Nikolaj studerade vid universitetet. Anton blev ensam kvar i Taganrog i tre år.

För att finansiera fortsatta studier vid gymnasiet arbetade Tjechov som privat­lärare, fångade och sålde steglitser samt skrev skämt­samma berättelser i tidningarna. Pengar som blev över skickade han till familjen i Moskva. Han läste vid denna tid böcker av bland andra Cervantes, Turgenev och Schopenhaurer.

Nikolskaja ulitsa förenar Röda torget med Lubjankatorget.

Med tiden ökade Tjechovs litterära ambitioner. Han kom att påverka modern­isterna och den amerikanske författaren F. Scott Fitzgerald. Irländaren James Joyce utvecklade Tjechovs sätt att återge tankar som inre monolog, och Fitzgerald sa att han hade tagit intryck av den ryske novellisten i romanen The Great Gatsby (1925).

Efter att Tjechov 1879 hade avslutat studierna i Taganrog flyttade han till Moskva, där han utbildade sig till läkare vid Moskva­universitetet. År 1884, då han fick sin läkar­legitimation, upptäckte han att han hostade blod, något han aldrig berättade för sina vänner.

År 1892 köpte Tjechov godset Melichovo 64 km söder om Moskva.

De följande åren ägnade Tjechov till stor del åt litterär verksam­het. År 1888 publicerade han novellen ”Stäppen” i den ryska tidskriften Nordens Härold. Två år senare gjorde han en sju månader lång studie­resa till ön Sachalin utanför Sibiriens öst­kust. År 1892 köpte han lant­egendomen Melichovo utanför Moskva, där han bosatte sig med föräldrarna och systern Maria.

I mars 1897 fick Tjechov en så kraftig blödning i lungorna att han måste lägga in sig på en klinik. Läkarna kunde konstatera långt gången tuberkulos, och han fick rådet att ändra sitt levnads­sätt. Den 17 oktober samma år hade komedin Måsen en misslyckad premiär på Aleksandra­teatern i Sankt Petersburg.

Osip Braz målade porträttet 1898.

Verksamhet på Krim

Efter faderns död 1898 köpte Tjechov en tomt i utkanten av Jalta, där han lät bygga en datja. När han hade gjort sig av med lägenheten i Moskva och sålt lant­gården Melichovo bosatte han sig permanent vid Svarta havet till­sammans med sin mor och sin syster. Avsikten var att det sub­tropiska klimatet skulle lindra hans tuberkulos.

I slutet av 1800-talet lät Tjechov bygga en datja i utkanten av Jalta.

Tjechov kallade Krim för sitt heta Sibirien och var glad över att han emellanåt kunde resa till Moskva och andra städer. I Jalta umgicks han med berömd­heter som Lev Tolstoj och Maksim Gorkij. Här mötte Tjechov 1899 den 25-åriga författaren Elena Sjavrova (1874–1937), som ville att han skulle bedöma en novell, som hon hade skrivit.

På våren samma år hade hon sänt sin översättning av August Strind­bergs drama Fröken Julie (1888) till Tjechovs adress i Moskva. När Sjavrova hörde att denne befann sig i Jalta ordnade hon ett samman­träffande på Vernets paviljong. De blev snart goda vänner och gjorde flera utflykter tillsammans. Kort därefter började Tjechov skriva novellen ”Damen med hunden”, som erinrar om deras bekantskap.

Den 25-åriga Elena Sjavrova sökte upp Tjechov i Jalta.

De sista åren

Den 25 maj 1901 gifte sig Tjechov med Olga Knipper (1868–1959), en skåde­spelerska som han hade mött under repetitionerna av Måsen (1898). Han fort­satte att bo i Jalta, medan hustrun stannade i Moskva, där hon med­verkade i nya uppsättningar på Konstnärliga Teatern.

År 1899 hade Morbror Vanja premiär i Moskva. Två år senare gick Tre Systrar upp på samma scen. Den 17 januari 1904 hade även Körs­bärs­trädgården premiär på Konstnärliga Teatern. Tjechov betecknade själv dessa dramer som komedier.

År 1903 fyllde han 43.

Körsbärsträdgården erinrar om hur Tjechov som tonåring förlorade sitt barn­doms­hem men vann en stor personlig frihet. Trädgården är en allegori för tsar­dömet, som många ryssar trodde skulle gå förlorat till förmån för mer demo­kratiska krafter.

Den 3 juni 1904 följde Olga sin svårt sjuke man till kur­orten Baden­weiler i Schwarz­wald i Tyskland. Han avled natten till den 15 juli. Man fraktade sedan liket hela vägen till Moskva i en kyl­vagn för ostron.

Graven finns på Novodevitjekyrkogården i Moskva.

Tjechov ligger begravd bredvid sin far på Novodevitje­kyrkogården, som man hade invigt 1898. Här finns minnes­vårdar över många författare, såsom Nikolaj Gogol, Michail Bulgakov och Vladimir Majakovskij.

En banbrytande novell

Novellen ”Damen med hunden” utkom 1899. Den visar hur influenser från Strindberg påverkade Tjechov i en mer naturalistisk inriktning. Enligt Vladimir Nabokov är ”Damen med hunden” en av de bästa novellerna någonsin.

Hör till de bästa i världslitteraturen.

Intrigen består av fyra delar: (1) Gurovs och Anna Sergejevnas möte i Jalta under sen­sommaren; (2) deras sam­varo under hösten; (3) vinter i Moskva och Gurovs resa till staden S; (4) tidig vår och Annas besök i Moskva.

Tematik

Novellen utspelar sig kring förra sekelskiftet, då Vernets konditori hade fått en ny ägare, Emile Floren, som valde att behålla det inarbetade namnet på verk­samheten. Längs havet sträcker sig en strand­promenad med fler­vånings­hus. På gatan forslade häst­skjutsar varor till butiker, kaféer och hotell.

Vykort som visar strandpromenaden och Vernets paviljong (t h).

Här promenerar Anna Sergejevna med sin vita hund, när Dmitrij Gurov får syn på henne från Vernets paviljong, som är en träbyggnad över vattnet. Spetsen är inte bara förklaringen till hennes promenader, utan också ett signalement, som gör att läsaren ser henne framför sig. På liknande sätt har Gurovs hustru mörka ögon­bryn och säger Dimitrij istället för Dmitrij.

Gurov är berättelsens huvudperson, eftersom vi upplever alla händelser genom hans medvetande. Vi får inte veta hur han ser ut, innan han i slutet av novellen råkar få syn på sig själv i en spegel. Vi vet inte vad någon annan tänker eller vad damen med hunden har haft för sig, innan hon dyker upp på strand­promenaden, eller vad hon gör under resan hem. Vi vet bara det hon berättar för Gurov.

Vi får heller aldrig reda på hundens namn, eftersom Gurov inte är särskilt intresserad av den. Vi känner överhuvud taget inte till vad någon heter i för­namn utom Dmitrij och Anna. Uttrycket ”det där förbannade planket” speglar huvud­personens känslor genom att blanda hans vokabulär med berättarens.

Stadsträdgården var ett annat populärt promenadstråk.

Tjechov låter inte sällan händelseförloppet i novellen färga av sig på språket. En krånglig syntax uttrycker ett komplicerat skeende. Upprepningar förstärker repetitiva mönster i berättelsen (”Upprepad erfarenhet […] bitter erfarenhet”, ”än uppför, än nedför”).

Att Tjechov var läkare märker man inte minst på beskrivningen av personernas hälsa (”en ögonsjukdom”, ”svårt att sova”, ”hjärt­klappning”, ”huvud­värk hela dagen”, ”angående sin kvinno­sjukdom”). Tjechov har även blick för allehanda mänskliga svagheter såsom felsägningar, vita lögner och dubbel­moral.

En ångbåt lämnar hamnen i Jalta.

Väl valda repliker både avslöjar personernas karaktärsdrag och kontrasterar mot dessa. Gurov använder uttrycket ”En lägre ras” om kvinnor, men det stämmer inte med hans inställning till det motsatta könet. Han blandar ihop Granada i Spanien med Grenada i Väst­indien, eftersom han inte är lika beläst som hustrun.

Hon å sin sida till­talar honom med det föråldrade Dimitrij, trots att han bär det vanliga namnet Dmitrij. Hustrun beskriver sig själv som tänkande, vilket sam­tiden såg som en typiskt manlig egenskap. Hon är på många sätt en motsats till damen med hunden.

Anna Sergejevna säger inte mycket i början av berättelsen, men pratar sedan desto mer. Hon använder ofta religiösa uttryck som ”djävulen förledde mig” och ”Gud vare med er”. Ämbetsmannen, som Gurov spelar kort med i Moskva, talar hellre om mat än om kvinnor, när denne för detta ämne på tal.

Receptet på seljanka i panna finns i en kokbok från 1898.

Mat och dryck speglar personernas karaktär: Gurov sitter på Vernets konditori, när han ser damen komma gående. De äter middag på en ute­servering, när de blir bekanta. Gurov bjuder den unga Anna Sergejevna på glass och saft. Han skär upp en melonklyfta på hennes hotellrum.

I Moskva kan Gurov äta ett skrovmål, som består av kött och korv, medan han luktar med avsmak på den rökta stören. (Receptet på seljanka i panna stod att läsa i en rysk kokbok året innan Tjechov skrev novellen.) Barnen dricker te, innan de går till skolan, och Gurov beställer samma dryck på hotellrummet, när Anna Sergejevna besöker honom i Moskva.

Partitur till Sidney Jones operett The Geisha.

Teet erinrar om Sidney Jones operett The Geisha: A Story of a Tea House (1896), som Tjechov såg i Jalta 1899, och som förekommer i novellen. Operetten skildrar hur marin­officeren Reggie Fairfax inleder ett förhållande med geishan O Mimosa San, som han har träffat på ett tehus i Japan. Hon är redan för­älskad i en japansk soldat, och Fairfax har en fästmö i London. Även Anna Sergejevnas blom­bukett och japanska parfym anknyter till geisha­motivet.

Fröken Julie som intertext

Intertextuellt anknyter ”Damen med hunden” till Strind­bergs Fröken Julie, som Tjechov var förtrogen med, redan innan han fick Sjavrovas över­sätt­ning i sin hand. Han beundrade Strindbergs dramatik men ogillade dennes kvinno­syn. En blinkning till den svenske kvinno­hataren finns i Gurovs replik ”En lägre ras”.

Det hettar till mellan Jean och fröken Julie.

I likhet med Fröken Julie handlar ”Damen med hunden” om ett utom­äktenskap­ligt förhållande, men Tjechov har, liksom Gustave Flaubert i romanen Madame Bovary (1857), ingen färdig moral. Anna Sergejevna kallar sin man ”en lakej”, när hon är ensam med Gurov. Hos Strindberg tilltalar Julie sin älskare med orden ”Lakej, domestik, stig upp när jag talar!”

Samtidigt erinrar ”Damen med hunden” om Victoria Benedictssons (1850–88) tragiska livs­öde, som inspirerade Strindberg till slutet på Fröken Julie. Bene­dicts­son hade vid 21 års ålder gift sig med en änkling, som var post­mästare i Hörby. På 1880-talet reste hon till Danmark för att för­verkliga sina författar­drömmar.

I Köpenhamn träffade hon den danske kritikern Georg Brandes (1842–1927), vars princip om en ny realism skulle få betydelse för Strindbergs och Henrik Ibsens estetik. Benedictsson och Brandes inledde ett förhållande, som varade i två år, tills hon valde att skära halsen av sig på ett hotell­rum i Köpenhamn.

Regissören Iosif Heifitz vann ett specialpris i Cannes 1960.

Till skillnad från Strindbergs drama, som utspelar sig under en enda mid­sommar­natt, tilldrar sig ”Damen med hunden” under fyra årstider med början på sen­som­mar­en. Tjechov betonar på detta sätt livets kretslopp snarare än individens under­gång. Bud­skapet är att det ofta finns en fortsätt­ning, då vi hade väntat oss ridå. Det som ser ut att vara slutet är inte sällan bara början. Man måste kunna förlåta och gå vidare. Hjärtats över­tygelse är viktigare än läpparnas bekännelse.

Olika uttryck för sömn förekommer på flera ställen i novellen (”när han hade lagt sig för att sova”, ”blinkade sömnigt en lanterna”, ”den eviga sömn, som väntar oss”). Den nattliga vilan symboliserar traditionellt döden men också frälsning. Gurov tycker att kärleken gör honom till en ny och bättre människa, ett tema som finns även hos Dante.

Damen med hunden finns numera på DVD.

En symbol, som ”Damen med hunden” tycks ha övertagit från Fröken Julie (”Så inträffade den stora eldsvådan som ni hört omtalas”), är elden (som i Brandes). Konditoriet, där Gurov sitter, brann ner 1896, men ägaren Edmund Vernet lät bygga upp trä­konstruktionen till säsongen därpå.

Likaledes förstörde en eldsvåda 1882 tsar­godset i Oreanda, innan den då­varande ägaren Konstantin Nikolajevitj i brist på pengar lät uppföra en kyrka på platsen, där Gurov och Anna Sergejevna sätter sig mitt i natten. Andra exempel är den rykande ång­båten, express­tågets ljus, den rökta stören, Anna Sergej­evnas rökande make samt fimparna och röken i trapp­huset på teatern.

Slavjanskij Bazar låg på Nikolskaja ulitsa 17 i Moskva.

Den sparsmakade färgskalan framhäver samtidigt isolering och ensam­het. Anna Sergejevna har grå ögon och en grå klänning, men i Jalta är vattnet syrenfärgat med ett gyllene band. Planket som omger huset, där hon bor, är grått och har spikar. Mattan på hotell­rummet i S är grå liksom filten. Skulp­turen på skriv­bordet i rummet på stadens hotell är grå av damm.

Gurovs huvud har börjat gråna, men hotell­budet bär en röd mössa, och hotellet Slavjanskij Bazar, där de träffas i Moskva, ligger på en gata som för­binder Röda Torget med Lubjanka­torget. Para­doxalt nog är hunden vit. I Moskva är gatorna vita av snö. Slutet på berättelsen är ett oskrivet blad.

På svenska

• Anton Tjechovs Damen med hunden: Översättning och kommentar e-bok
  Anton Tjechovs Damen med hunden: Översättning och kommentar pdf
• Teater Rediviva ger Damen med hunden (min översättning) på Kulturhuset Storbrunn i Östhammar (2019).
• Teater Rediviva ger Damen med hunden (min översättning) på Riksteatern i Uppsala (2018).
• Teater Rediviva ger Damen med hunden (min översättning) på Uppsala stadsteater (2017).

Anton Tjechov Damen med hunden: Översättning och kommentar

 

Till toppen