Torgny Lilja, PhL

Översättning

Modernism under sovjettiden

Akhmatova Museum in Saint Peterburg

Achmatovamuseet är ett populärt turistmål i Sankt Petersburg.

Latinstudierna på Norra Latin medförde ett översättnings­arbete, som ofta inne­bar sena kvällar på studie­kammaren i Tyresö. I gymnasiet fick jag grund­lägg­ande inblickar i vers­lära och ryska språket. Det var dock först på universi­tetet, som jag erhöll en känsla för stil.

Två klassiker

Två sentida klassiker i den ryska litteraturen är Tjechovs realistiska novell ”Damen med hunden” (1899) och Achmatovas dikt­cykel Rekviem (1963). Dessa texter har i mina över­sättningar fått en svensk språk­dräkt, som så långt det varit möjligt åter­ger original­versionernas växlingar i rytm och tempo.

St. Nicholas Naval Cathedral in Saint Peterburg, Russia

Sankt Isak-katedralen dominerar stadsbilden.

Tjechovs verksamhet anknyter i hög grad till Moskva, medan man förknippar Achmatovas lyrik med Sankt Petersburg, som hon ofta framställer som en motpol till den ryska huvudstaden.

Anna Achmatova

Anna Achmatova föddes den 23 juni 1889 i hamn­staden Odessa. Hon var dotter till Andrej Gorenko, en ukrainsk sjö­officer, som trodde att hennes dikter kunde bringa van­ära över släkten. Anna tog då pseudonymen “Achmatova”, som på mödernet härstammar från den tatariska khan som var den siste härskaren över Moskva­riket.

Anna Akhmatova

Achmatova ifrågasatte patriarkala strukturer.

Studier i Kiev

Knappt ett år efter Achmatovas födelse flyttade familjen till Pavlovsk och sedan till Tsarskoje Selo, två förorter till Sankt Petersburg. På somrarna bodde familjen nära Sevastopol vid Svarta havet. Fadern förälskade sig 1905 i en änka och lämnade därefter familjen, som reste till Krim. Senare flyttade hustrun och barnen till Kiev, där Anna gick klart gymnasiet och började studera rättshistoria och latin vid universitetet.

Achmatova flyttade snart tillbaka till Tsarskoje Selo, där hon deltog i societeten och mötte en likasinnad diktare vid namn Nikolaj Gumiljov. Tillsammans med Osip Mandelstam och Sergej Gorodetskij bildade de 1912 det så kallade Poet­gillet, som blev ursprunget till akmeisterna. Rörelsen bejakade det vardagliga och enkla, samtidigt som man tog avstånd från symbolismens över­lastade och dunkla bild­språk.

Societetsliv i Sankt Petersburg

Achmatova gifte sig 1910 med Gumiljov. Två år senare fick de en son, Lev. Under äktenskapet med Nikolaj Gumiljov skrev Achmatova tre diktsamlingar, som innehöll nydanande kärlekspoesi. I likhet med flera andra akmeister hämtade hon inspiration från den ryske poeten Innokentij Annenskij, som dog relativt okänd. Achmatova utgår även från den psykologiska prosan hos Fjodor Dostojevskij och Ivan Turgenjev.

Slitningar i äktenskapet ledde till skilsmässa 1918. Säkerhets­polisen NKVD grep och avrättade Nikolaj Gumiljov för anti­sovjetisk verksamhet 1921. Achmatovas tredje man, Nikolaj Punin, dog 1953 i ett av Stalins många Gulag. År 1934 grep NKVD även Lev, som satt fängslad i omgångar fram till 1956.

The painting Bronze Horseman by Vasily Surikov

”Bronsryttaren” av Vasilij Surikov föreställer Senattorget vintertid.

Mellan 1922 och 1940 var det svårt för Achmatova att publicera dikter. Hon försörjde sig på att översätta utländsk lyrik. Under denna tid av inre exil arbetade hon på diktcykeln Rekviem, som skildrar Stalintidens förtryck.

Myndigheternas reaktion

Under andra världskriget upplevde Achmatova tyskarnas belägring av Lenin­grad, innan hon kunde resa till Tasjkent i Sovjet­republiken Uzbekistan, där hon bodde tillsammans med Mandelstams änka. Efter kriget åter­vände Achmatova till Leningrad.

I en kampanj mot ”slapphet och liberalism” i konsten anklagade myndigheterna Achmatova för själv­upptagen dekadens och uteslöt henne ur det sovjetiska författar­förbundet. Kollegerna undvek henne, och det dröjde till 1950 innan hon överhuvudtaget kunde publicera sig igen.

Jordfästningen ägde rum i Leningrad den 10 mars 1966.

Achmatova kunde 1965 resa till Italien och England för att motta olika heders­utmärkelser för sin lyrik. Efter hemkomsten fick hon en hjärtattack och dog den 5 mars 1966 vid 76 års ålder i Moskva. Jordfästningen ägde rum klockan åtta på morgonen den 10 mars i Leningrad (Sankt Petersburg).

Förbjuden lyrik

Diktcykeln Rekviem skildrar politiska utrens­ningar i Sovjet­unionen under Stalin­tiden. Boken var länge förbjuden i Achmatovas hemland. År 1987 tillät president Michail Gorbatjov en utgåva i de sovjetiska delrepublikerna, där många mindes Achmatova som en gammal­dags kärleks­lyriker.

Requiem by Anna Akhmatova

Förändrade bilden av diktaren.

Rekviem utkom på ryska första gången 1963 i en upplaga, som var tryckt i München i då­varande Väst­tyskland. Föreliggande tolknings­volym åter­ger inte bara Achmatovas vardags­nära bild­språk, utan även — för första gången på svenska — de vers­mått som hon kon­stru­erade för varje dikt i samlingen.

Lyrisk tolkning

Get it on Apple Books

Anna Achmatova Rekviem: Översättning och kommentar

 

Till toppen