Översättning
Modernism under sovjettiden
Achmatovamuseet är ett populärt turistmål i Sankt Petersburg.
Latinstudierna på Norra Latin medförde ett översättningsarbete, som ofta innebar sena kvällar på studiekammaren i Tyresö. I gymnasiet fick jag grundläggande inblickar i verslära och ryska språket. Det var dock först på universitetet, som jag erhöll en känsla för stil.
Två klassiker
Två sentida klassiker i den ryska litteraturen är Tjechovs realistiska novell ”Damen med hunden” (1899) och Achmatovas diktcykel Rekviem (1963). Dessa texter har i mina översättningar fått en svensk språkdräkt, som så långt det varit möjligt återger originalversionernas växlingar i rytm och tempo.
Sankt Isak-katedralen dominerar stadsbilden.
Tjechovs verksamhet anknyter i hög grad till Moskva, medan man förknippar Achmatovas lyrik med Sankt Petersburg, som hon ofta framställer som en motpol till den ryska huvudstaden.
Anna Achmatova
Anna Achmatova föddes den 23 juni 1889 i hamnstaden Odessa. Hon var dotter till Andrej Gorenko, en ukrainsk sjöofficer, som trodde att hennes dikter kunde bringa vanära över släkten. Anna tog då pseudonymen “Achmatova”, som på mödernet härstammar från den tatariska khan som var den siste härskaren över Moskvariket.
Achmatova ifrågasatte patriarkala strukturer.
Studier i Kiev
Knappt ett år efter Achmatovas födelse flyttade familjen till Pavlovsk och sedan till Tsarskoje Selo, två förorter till Sankt Petersburg. På somrarna bodde familjen nära Sevastopol vid Svarta havet. Fadern förälskade sig 1905 i en änka och lämnade därefter familjen, som reste till Krim. Senare flyttade hustrun och barnen till Kiev, där Anna gick klart gymnasiet och började studera rättshistoria och latin vid universitetet.
Achmatova flyttade snart tillbaka till Tsarskoje Selo, där hon deltog i societeten och mötte en likasinnad diktare vid namn Nikolaj Gumiljov. Tillsammans med Osip Mandelstam och Sergej Gorodetskij bildade de 1912 det så kallade Poetgillet, som blev ursprunget till akmeisterna. Rörelsen bejakade det vardagliga och enkla, samtidigt som man tog avstånd från symbolismens överlastade och dunkla bildspråk.
Societetsliv i Sankt Petersburg
Achmatova gifte sig 1910 med Gumiljov. Två år senare fick de en son, Lev. Under äktenskapet med Nikolaj Gumiljov skrev Achmatova tre diktsamlingar, som innehöll nydanande kärlekspoesi. I likhet med flera andra akmeister hämtade hon inspiration från den ryske poeten Innokentij Annenskij, som dog relativt okänd. Achmatova utgår även från den psykologiska prosan hos Fjodor Dostojevskij och Ivan Turgenjev.
Slitningar i äktenskapet ledde till skilsmässa 1918. Säkerhetspolisen NKVD grep och avrättade Nikolaj Gumiljov för antisovjetisk verksamhet 1921. Achmatovas tredje man, Nikolaj Punin, dog 1953 i ett av Stalins många Gulag. År 1934 grep NKVD även Lev, som satt fängslad i omgångar fram till 1956.
”Bronsryttaren” av Vasilij Surikov föreställer Senattorget vintertid.
Mellan 1922 och 1940 var det svårt för Achmatova att publicera dikter. Hon försörjde sig på att översätta utländsk lyrik. Under denna tid av inre exil arbetade hon på diktcykeln Rekviem, som skildrar Stalintidens förtryck.
Myndigheternas reaktion
Under andra världskriget upplevde Achmatova tyskarnas belägring av Leningrad, innan hon kunde resa till Tasjkent i Sovjetrepubliken Uzbekistan, där hon bodde tillsammans med Mandelstams änka. Efter kriget återvände Achmatova till Leningrad.
I en kampanj mot ”slapphet och liberalism” i konsten anklagade myndigheterna Achmatova för självupptagen dekadens och uteslöt henne ur det sovjetiska författarförbundet. Kollegerna undvek henne, och det dröjde till 1950 innan hon överhuvudtaget kunde publicera sig igen.
Jordfästningen ägde rum i Leningrad den 10 mars 1966.
Achmatova kunde 1965 resa till Italien och England för att motta olika hedersutmärkelser för sin lyrik. Efter hemkomsten fick hon en hjärtattack och dog den 5 mars 1966 vid 76 års ålder i Moskva. Jordfästningen ägde rum klockan åtta på morgonen den 10 mars i Leningrad (Sankt Petersburg).
Förbjuden lyrik
Diktcykeln Rekviem skildrar politiska utrensningar i Sovjetunionen under Stalintiden. Boken var länge förbjuden i Achmatovas hemland. År 1987 tillät president Michail Gorbatjov en utgåva i de sovjetiska delrepublikerna, där många mindes Achmatova som en gammaldags kärlekslyriker.
Förändrade bilden av diktaren.
Rekviem utkom på ryska första gången 1963 i en upplaga, som var tryckt i München i dåvarande Västtyskland. Föreliggande tolkningsvolym återger inte bara Achmatovas vardagsnära bildspråk, utan även — för första gången på svenska — de versmått som hon konstruerade för varje dikt i samlingen.
Lyrisk tolkning
- Anna Achmatovas Rekviem: Översättning och kommentar e-bok
Anna Achmatovas Rekviem: Översättning och kommentar pdf - Agnes Matsdotter reciterar ur Rekviem (min tolkning) i den musikaliska föreställningen Bränn dessa rader på Riksteatern i Norrköping m fl städer (2023–2024).
- Agnes Matsdotter reciterar ur Rekviem (min tolkning) i den musikaliska föreställningen Bränn dessa rader på Östgötateatern (2021).
- Monica Wilderoth läser ”Tillägnan” (min tolkning) som ”Dagens dikt” i Sveriges Radio P1 (2019).
- Kristian Gerner citerar dikten ”Tillägnan” och slutraderna i dikten ”Epilog” ur Rekviem (min tolkning) i boken Ryssland: En europeisk civilisationshistoria (2011, 2013, 2022).
Anna Achmatova Rekviem: Översättning och kommentar
Till toppen