United States of America

New York

City of New York ligger vid Hudsonflodens mynning i delstaten New York. Staden består av fem stadsdelar (boroughs): Manhattan (New York County), Brooklyn (Kings County), Queens (Queens County), Bronx (Bronx County) och Staten Island (Richmond County). New York gränsar i väster till delstaten New Jersey.

Officiell flagga för City of New York.

New York City

I januari 2002 anlände jag till New York för att slutföra min utbildning i PR & information vid Pace University. Det tog nästan ett dygn att resa till John F. Kennedy International Airport från Stockholm-Arlanda Airport via Frankfurt am Main. Säkerhets­kontrollerna var rigorösa, särskilt i Frankfurt, där militär personal bevakade flygplatsen och hanterade viseringen.

Jag flög med flygbolaget Lufthansa via Frankfurt am Main i Tyskland.

Efter åtskilliga timmar i luften kunde jag äntligen se Amerikas östkust som en mängd ljusflagor i mörkret under oss. Klockan sju på kvällen lokal tid landade vi på JFK. När planet stod stilla på marken applåderade passagerarna. Armandsuret sa att klockan var ett på natten svensk tid.

Från observatoriet på Empire State Building ser man stora delar av Manhattan.

Uptown

I New York hade jag bokat ett rum på Upper East Side. Övre Manhattan är en vanlig benämning på den norra delen av stadskärnan. Uptown sträcker sig från 59:e gatan till 125:e gatan.

YW/YMHA

En gul taxi förde mig från flygplatsen till 92Y Residence på Lexington Avenue 1395 . I entrén frågade en svart man med grå mustasch efter mitt välkomstbrev, som jag inte hade med mig. Sedan jag legitimerat mig med fick jag ändå min nyckel.

En taxi förde mig från JFK till YMHA på Lexington Avenue vid 92:a gatan
Foto: Torgny Lilja (2002).

Jag tog hissen upp till nionde våningen, där jag hade fått rum nr 913. (Jag var glad att jag slapp 911.) Det var tomt i korridorerna, eftersom måndagar innebar filmvisning på storbilds-tv på entréplanet. Många studenter (varav de flesta var japaner) satt följaktligen och såg filmen Pearl Harbor med Ben Affleck.

Nästa dag vaknade jag av att det var ljust utanför fönstret, fastän klockan bara var fem på morgonen. Rummet hade en spartansk inredning, som bestod av en säng, ett skriv­bord och en stol i trä, en anslagstavla, ett par hyllor på väggen och en byrå. Här fanns också en pytteliten kläd­kammare.

Rummet på 92Y hade en spartansk inredning.
Foto: Torgny Lilja (2002).

För boendet gällde vissa förhållningsregler. I hyran på 1100 dollar/månad ingick föutom en del gemensamma utrymmen, såsom kök, matrum, tvättstuga och duschrum, även städning och byte av sängkläder en gång i veckan. Man måste också i förväg en betala en depostionsavgift motsvarande en månadshyra, ifall man skulle råka ha sönder eller skada något.

Det kan tyckas dyrt, men på Manhattan är det snarare billigt, eftersom hyres­värdarna tillämpar marknads­hyror. Detta var trots allt Upper East Side. Här bodde den väl­bärgade medel­klassen. På andra sidan gatan kunde man ana silhuetter bakom smutsiga fönster­glas. Ett par kvarter längre söderut residerade Isabella Rossellini.

Normal hyra för en ett­rums­lägenhet på Manhattan var ca 2000 dollar eller 20 000 kr/månad. En tvårummare kostade det dubbla. Det vanliga är att man betalar kontant direkt till hyresvärden, men min fastighetsägare accepterade kortbetalning.

Eftersom jag var ledig en vecka innan studierna började, bestämde jag mig för att utforska staden. Först gick jag till livs­medels­butiken Pioneer tvärs över gatan, där jag inhandlade frukost. Här fanns helt oväntat flera hyll­meter med knäcke­bröd (Finn Crisp, Kavli, Ryvita och Wasa). Ingen i personalen talade något annat än spanska, men på lagret fanns en kille som förstod engelska.

Andra dagen i New York hamnade jag på Bloomingdale’s mellan 3rd och Lexington vid 59:e gatan. Jag återvände några dagar senare för att köpa skjortor av märkena Calvin Klein, Ralph Lauren och Tommy Hilfiger, som de säljer i stora mängder.

Utelåst utan kläder

På entréplanet i huset där jag bodde fanns ett auditiorium, som man använde vid uppträdanden av olika slag. Vid ett tillfälle skulle en politiker medverka i ett evenemang.

På gatan var polisen i färd med att sätta upp avspärrningar och avvisa lodisar. Jag hade gått hem tidigt för att förbereda mig för en tentamen och hoppades att demonstranterna mittemot inte skulle störa. Snart dök det dock upp en man med en megafon.

Efter att ha försökt plugga i över en timme, bestämde jag mig för att ta en dusch ute i korridoren. När jag åter­vände till rummet upptäckte jag att jag hade glömt ta med nyckeln.

En bit bort fanns en mynt­telefon, där man kunde ringa avgifts­fritt inom byggnaden. Med en handduk kring höfterna sprang jag förbi hissarna och in i hytten. Sedan återstod att vänta, tills en vakt­mästare kom och låste upp dörren.

Aprilväder

I New York finns ett tale­sätt: ”Tycker du inte om vädret? Vänta en timme!” När jag kom ut på gatan en morgon i början på april, var det varmt, och jag mötte människor i t-shirt. Själv hade jag ylle­kostym.

”Bara jag hinner ner i tunnelbanan, innan jag blir genomsvettig”, tänkte jag.

På stationen var det om möjligt ännu varmare, men på tunnelbane­tåget fanns luft­konditionering. Den här dagen blev det 24 grader varmt, men redan nästa dag var temperaturen max 10 grader.

Två fäktare duellerar intill blommande körsbärsträd.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Lika hastigt kunde det börja regna. Stod det ”showers”, skurar, i prognosen, innebar det att man fick duscha med kläderna på, om man inte hade ett paraply.

En gång när jag åkte hem, var det kö uppför trappen på tunnelbane­stationen, eftersom många resenärer ogärna ville gå ut i regnet. Det blev inte bättre av att en försäljare hade börjat sälja paraplyer i dörr­öppningen.

När jag äntligen stod i hissen i huset där jag bodde, klev en liten pojke och hans pappa in genom hiss­dörren.

– Nästa gång läser vi väderleksrapporten, innan vi går ut, sa pappan till pojken.

De såg inte lika blöta ut som jag. Kanske hade de åkt bil. Pojken tittade på min genom­våta kostym och skakade på huvudet.

– Bad! Very bad! sa han.

The Cloisters

The Cloisters är en mindre känd turistattraktion, som ligger i Fort Tryon Park i Washington Heights på norra Manhattan. Museet, som har utställningar med europeisk konst och arkitektur, består av fyra medeltida kloster.

Man har flyttat fyra medeltida kloster från Frankrike till USA.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Pelargången i entrén är typisk för ett medeltida kloster.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Konsthandlaren George Grey Barnard köpte och monterade ner de franska klostren Cuxa, Saint-Guilhem, Bonnefont och Trie mellan 1934 och 1939, innan han flyttade dem till New York. Finansmannen John D. Rockefeller, jr köpte marken 1931 och sedan konstsamlingarna och klostren för att donera alltsammans till Metropolitan Museum of Art, som öppnade museet för allmänheten den 10 maj 1938.

Till The Cloisters hör huvudbyggnaden av den amerikanske arkitekten Charles Collens, kapell och trädgårdar samt gallerier med renässanskonst. Här ingår samlingar, som museet har förvärvat från bankmannen J.P. Morgan och konsthandlaren Joseph Brummer.

En backe leder upp till huvudentrén och tornet.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Central Park

Andra dagen i New York hamnade jag i Central Park, när jag letade efter en billig livs­medels­butik, som visade sig finnas i motsatt riktning.

Central Park sträcker sig från 59:e till 109:e gatan.

Filmen Marathon Man utspelar sig i New York på 1970-talet.

Det var nästan osannolikt att hitta en så trivsam oas i hjärtat av Manhattan. Parken ligger mellan 59:e och 109:e gatan. I väst gränsar området till Central Park West Avenue och i öst till Fifth Avenue.

En joggingslinga omger den konstgjorda sjön the Reservoir.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Jag kände genast igen jogging­slingan från filmen Marathon Man, som handlar om en doktorand vid Columbia University. Huvud­personen Babe (Dustin Hoffman) bor i ett hyreshus på 148 West 95th Street i Spanish Harlem.

Det var skönt att emellanåt kunna ta en promenad i Central Park. Trots att det var januari mötte jag joggare i shorts. I februari började cikadorna sjunga, i mars slog körsbärsträden ut i blom, och i april kom den första sommarvärmen.

The Great Lawn är en plats för rekreation.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Till de vackra broarna hör Greywacke Arch.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Kung Jagiello är en av 29 skulpturer i Central Park.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Träden börjar blomma i mars.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Belvedere Castle

Belvedere Castle är ett fantasislott, som landskapsarkitekten Calvert Vaux lät uppföra i Central Park 1867. Byggnaden blandar gotisk och romansk arkitektur.

Fantasislottet är sedan 1919 även en väderleksstation.

Härifrån har man god överblick.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

I Turtle Pond simmar mängder av små sköldpaddor.
Foto: Torgny Lilja (2002).

The Mall är en bred gångväg, där hästekipage körde i början av förra seklet.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Lexington Avenue Line

Några dagar efter första utflykten i New York bestämde jag mig för att hitta en lämplig resväg till Pace University på One Pace Plaza vid Frankfort Street.

Min närmaste tunnelbanestation var ”86th Street”. Statliga Metropolitan Transportation Authority driver genom dotter­bolaget New York City Transit Authority den kommunalt ägda tunnel­banan. Detta är inte bara ett av världens äldsta tunnel­bane­system (1904), utan också det med flest resenärer (5,6 miljoner dagligen), flest stationer (469) och längst linjesträckning (375,8 km).

Med det här kortet kunde man komma långt.

On the 6 syftar på en tunnelbanelinje i New York.

Linje

Jag förstod att det snabbaste färdmedlet var tunnel­banan. Jag köpte därför ett eletroniskt färdbevis, som jag kunde ladda med resor. Mest förmånligt var att fylla kortet med 30 dagar åt gången. Det kostade 65 dollar.

På hållplatsen ”86th Street” klev jag på linje 6. Det fanns inga lediga sitt­platser men gott om ståplatser. På nästa station, som hette ”77th Street”, klev en man med stickad mössa på tåget. Med skrovlig röst skrek han:

– Jag har aids! Jag lever i vanliga fall på gatan, men när jag känner behovet av broms­medicin går jag ner i tunnel­banan och tigger ihop de pengar jag behöver.

Därefter gick mannen, som hade bölder i ansiktet, runt med en papp­mugg och tog upp kollekt. Till min förvåning la nästan alla — de flesta var svarta – en slant i muggen. En av få som inte gav något till den ljushyade tiggaren var en kostym­klädd man, som senare gick av vid Wall Street.

Kommande månader pendlade jag dagligen mellan 86:e gatan och Brooklyn Bridge. Jag kunde välja de gröna linjerna 5 och 6. Med den sistnämnda tog det en halvtimme att åka de fjorton stationerna.

Linje 6 går mellan Bronx och Brooklyn Bridge.

Linje

Bäst var att ta linje 5, som körde samma sträcka på ca 15 minuter, efter­som express­tåget hade ett eget spår i mitten och bara stannade vid stationerna ”125th Street”, ”86th Street”, ”59th Street”, ”Grand Central”, ”Union Square” och ”Brooklyn Bridge”. När tåget åkte som snabbast ramlade man nästan av bänken av vibrationerna.

Femman var vid ankomsten till ”86th Street” fullt med resenärer från Uptown Manhattan, varför det vid påstig­ning gällde att snabbt hitta en lucka innan­för dörrarna. Många passa­gerare klev av vid ”Grand Central — 42th Street” , så jag hade nästan alltid sitt­plats sista sträckan.

Det kan vara svårt att orientera sig i New Yorks tunnelbana.

När jag skulle kliva på tunnelbanan på morgnarna, brukade jag kolla var dörrarna öppnades och sedan ställa mig mitt framför och vänta på nästa tåg. Det var ingen idé att ta det som kom först, eftersom få vid ”86th Street” lyckades komma med vid rusningstid.

Sent på kvällen var det inte sällan en del märkliga människor på tunnelbanan. Till de mer iögon­fallande hörde de som hade en brun papperspåse med en öppnad flaska i eller en lång plastslang till någon innerficka. I New York är det strängt förbjudet att dricka alkohol på offentlig plats. Även tiggarna var fler.

Downtown

Det finns två affärsdistrikt på Manhattan: Downtown och Midtown. Till Downtown hör Wall Street och Brooklyn Bridge. På Manhattans sydspets finns även Pace University, City Hall och China Town.

Invånarantalet på Manhattan uppgick år 2000 till 1 537 195 invånare.

Föreläsningarna på Pace University började klockan nio, men jag brukade i regel sitta en halvtimme i datasalen varje morgon och minst en timme på kvällen. På hemvägen var det lättare att komma med tunnelbanan, eftersom jag åkte från ändhållplatsen, ”Brooklyn Bridge”.

Brooklyn Bridge sträcker sig från södra Manhattan till stadsdelen Brooklyn.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Pace University

One Pace Plaza är hemvist för Pace University, som är en privat skola för teoretiska utbildningar. Campus ligger på gångavstånd från Wall Street, Brooklyn Bridge och China Town.

Bröderna Homer St. Clair och Charles A. Pace grundade en affärsskola för män och kvinnor 1906. Lokalerna fanns till en början i New York Tribune Building på Printing House Square 154 på Manhattan. På 60- och 70-talen invigde Pace College flera nya campus i delstaten. År 1969 flyttade administrationen till nybyggda One Pace Plaza. Fyra år senare blev Pace ett universitet.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Här väntar en värld av möjligheter.

Benjamin Franklin står staty framför One Pace Plaza.

På Pace har man centrala Manhattan som sitt campus.

City Hall

Mitt emot Pace University ligger New York City Hall, som är säte för stadens beslutande församling. Den palatslikande byggnaden har adressen City Hall Park mellan Broadway, Park Row och Chambers Street på södra Manhattan.

Från Pace University kan man se City Hall på andra sidan gatan

I City Hall Park kan man sitta och bara ta det lugnt.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Ljumma vinterkvällar kunde man höra cikadorna i parken på långt håll.

Business District

Wall Street ligger nästan i kanten av One Pace Plaza och East River.
Foto: Torgny Lilja (2002).

“Red Cube” är en skulptur av Isamu Noguci.
Foto: Torgny Lilja (2002).

纽约华埠 China Town

Stadsdelen China Town gränsar till Lower East Side i öster, Little Italy i norr, Civic Center i söder och Tribeca i väster.

En röd Volvo står parkerad utanför en kinesisk butik.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Här bor ca 100 000 människor, varav många härstammar från Kina, Taiwan och Hong Kong. Det är den största kinesiska enklaven på västra halvklotet.

I China Town är de flesta gatu- och reklamskyltar på kinesiska.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Det viktigaste språket i China Town var länge kantonesiska, en kinesisk dialekt. Men på grund av kraftig immigration under slutet av 1900-talet är mandarin numera det största språket.

Gränsen mellan China Town och Little Italy går vid Canal Street.

I China Town finns många restauranger och butiker. Här kan man handla både med amerikanska dollar och med kinesisk (och taiwanesisk) valuta.

Ground Zero

I december 2001 öppnade myndigheterna en plats med utsikt över Ground Zero. Jag besökte området i mars året därpå. För att gå ut på den provisoriska platt­formen måste man lösa gratis­biljetter i en kiosk i New Yorks hamn.

En lång kö ringlade längs minnesplatsen vid St Paul’s Chapel.
Foto: Torgny Lilja (2002).

När jag och min vän Louise stod i kön utanför St Paul’s Chapel vid Fulton Street och Broadway, sträckte plötsligt en kvinnlig polis sin arm mellan oss. Louise tog ett steg tillbaka.

– Jag går ingenstans utan honom! sa hon.

– Är det din pappa? sa polisen.

– Vi går i samma klass! sa Louise trotsigt.

Polisen granskade mig ett tag och sa sedan:

– Det tror jag inte på!

Sedan föste hon iväg en grupp åskådare mot Ground Zero. Louise och jag stod kvar och väntade på vår tur.

McDonald’s på Broadway

På lunchrasten brukade jag gå till McDonald’s på Broadway. Det var en lagom promenad från Pace University.

På Broadway 160 finns världens mest exklusiva McDonald’s.

Restaurangen hade två våningar. På den övre fanns en avdelning med bordservering. Här fanns även en souvenir­butik. Innanför ett av de stora fönstren stod en flygel.

Nära entrén fanns en bankomat, där det kostade 99 cent per uttag. (Det var billigare på McDonald’s än på andra ställen.) En morgon, när jag kom dit, var bottenvåningen propp­full med poliser, som åt frukost. Jag har sällan känt mig så trygg, när jag tagit ut pengar.

New Yorks bäst bevarade hemlighet

På Cortlandt Street 22 nära Broadway finns varuhuset Century 21, ”New York’s best kept secret”, om man får tro reklamen.

Här köpte jag en kostym från Calvin Klein. För­säljaren gav mig ett visi­tkort med namnet på en skrädderi­firma så att jag kunde få byxorna fållade.

Wagner’s Tailoring höll till på en tvär­gata till Broadway. Den ene av männen hade en stor mustasch och talade med utländsk accent. När jag hade förklarat mitt ärende sa han:

– Varifrån kommer du?

– Från Sverige, sa jag.

– Ha-ha-ha! skrattade mannen med mustaschen. Ni trodde inte att ni skulle förlora mot Vitryssland i ishockey!

– När blir byxorna klara? sa jag oberörd.

– Om tio minuter, sa mustaschen. Du kan sätta dig på den där stolen!

Mannen pekade mot en plats vid fönstret. I Stockholm tog det en vecka att få ett par byxor upplagda, innan avresan till New York. Efter tio minuter framför symaskinen tittade mustaschen på klockan.

– Byxorna är klara! sa han.

Jag betalade åtta dollar och gick hem.

Liberty Island

Frihetsgudinnan står på Liberty Island.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Till Liberty Island och Ellis Island måste man åka båt.

Härifrån ser man Verrazzano-Narrows Bridge.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Manhattan Skyline tornar upp sig vid horisonten.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Midtown

I Midtown Manhattan finns Empire State Building, Chrysler Building, FN-skrapan, Grand Central Terminal och Times Square. Nära Dag Hammarskjöld Plaza står skyskrapan One Dag, som var hemvist för Sveriges generalkonsulat i New York.

Grand Central Termnal finns i korsningen 42nd St./Park Ave.

Empire State Building

Ett av turistmålen jag besökte var Empire State Building, som efter terrordåden den 11 september åter var den högsta byggnaden i USA. På kvällarna lyste de översta våningarna i olika färger, vanligen rött, vitt och blått.

Empire State Building står vid Femte Avenyn och 34:e gatan.

Empire State Building har en silhuett, som är lätt att känna igen på avstånd, men som ser annorlunda ut på nära håll. När jag en dag stod på 34:e gatan, kunde jag inte längre se byggnaden.

– Ursäkta mig, var är Empire State Building? sa jag till en förbipasserande man.

– Här, sa han och pekade på närmaste husvägg.

För att komma till takterassen måste man gå igenom en säkerheskontroll och sedan köa till två olika hissar. I trapphuset mellan de båda hissarna stod en automat, där man kunde köpa tuggummi för att förhindra lock i öronen.

Många turister besöker Observatoriet på Empire State Building.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Från takterassen har man en god utsikt över Midtown, East Side, East River, West Side och Hudsonfloden. Nedanför byggnaden ser man Femte avenyn med otaliga gula taxibilar och andra fordon, som åker i nord-sydlig riktning.

Femte avenyn (t v) är den mest mytomspunna av New Yorks gator.
Foto: Torgny Lilja (2002).

I norr ser man Uptown.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Chrysler Building (mitten) och FN-skrapan (t h) står i Midtown.
Foto: Torgny Lilja (2002).

I sydost ser man Lower East Side och East River.
Foto: Torgny Lilja (2002).

I söder anar man Downtown utan World Trade Center.
Foto: Torgny Lilja (2002).

På West Side finns varuhuset Macy’s och Hudsonfloden.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Empire State Building är en av New Yorks mest populära turistattraktioner.

Dag Hammarskjöld Plaza

Under mars månad brukade jag åka till Pace University för att läsa min e-post. En förmiddag kom beskedet jag hade väntat på: ”Sveriges general­konsulat i New York vill träffa dig för en intervju.”

Under ett kort telefon­samtal kom jag och press­rådet, Claes Jernaeus, överens om en tid strax efter lunch. Jag åkte hem och bytte om till mörk kostym. Sedan sprang jag ut och hejdade en taxi.

– Kör mig till Dag Hammarskjöld Plaza! sa jag efter att ha hoppat in i baksätet.

Normalt brukar New Yorks taxibilar rivstarta i samma ögonblick, men här hände ingenting. Chauffören tittade oroligt på mig i back­spegeln.

– Kör mig till Dag Hammarskjöld Plaza! upprepade jag.

Ingenting hände. Var uttalet inte det rätta? Då kom jag på att jag hade skrivit upp adressen på en pappers­lapp. Jag visade den för chauffören.

– Diplomatkvateren? undrade han.

– Ja! sa jag, utan att vara säker på att det var rätt.

En stund senare stannade taxin framför en skyskrapa på East 47th Street.

 

One Dag Hammarskjöld Plaza är en skyskrapa på E 47th St.
Foto: Torgny Lilja (2002).

One Dag

Veckan efter interjun fick jag börja praktisera på konsulatet. Med tunnel­banans gröna linje var det fyra håll­platser från 86:e gatan till 51:a. Därefter gick jag från Lexington Avenue till One Dag på Andra avenyn.

Varje morgon, när jag klev in genom dörrarna på 48:e gatan, ropade en man i receptionen:

– Good morning, sir!

Varpå jag ropade tillbaka:

– Good morning!

Så fortsatte det. Det var samma man som jag hade presenterat mig för, när jag skulle på intervju.

Varje vardag pendlade jag mellan 86:e och 51:a gatan.

Arbetstiderna var från nio till fem, men jag brukade vara på plats redan klockan åtta för att hinna läsa morgon­tidningarna och en nyhets­sammanfattning från Utrikes­departementet.

Hissen gick direkt till de översta våningarna. En morgon ropade en man i entrén att jag skulle hålla hissen åt honom. Till min förvåning lyckades han hinna genom dörren samtidigt som den stängdes. Därefter började han prata på franska, medan jag svarade på engelska.

– Wow, he knows French, too! sa han till sist.

En annan morgon klev s-politikern Kent Härstedt in i hissen tillsammans med en svensk FN-representant. Strax innan jag skulle kliva av på 45:e våningen sa den för mig okända kvinnan:

– Hälsa på Torgny!

Kent Härstedt sträckte lydigt fram handen och hälsade.

 

Generalkonsulatet hade sitt kontor på 45:e våningen.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Food truck

På gatan utanför konsulatet stannade dagligen Mykonos Grill, en food truck där personalen lagade och serverade mat på gatan.

– Det är en grek som äger bilen, sa arbets­kamraterna. Du kan köpa gyro för $3.75. Det är jätte­fräscht!

Och som ett extra argument tillade man:

– FN handlar där.

I början var jag skeptisk till att köpa lunch från en bil, men lockad av det låga priset gick jag ändå dit. I kön stod flera afrikaner med FN:s ID-kort utan­på kavajen.

En grekisk man och hans medhjälpare tillagade kyckling, gyros, souvlaki, biff­stek, hamburgare, varm­korv och italiensk korv efter beställning. Jag valde nötkött i ett pita­bröd toppat med tzatziki, tomater och lök. Några dagar senare gick jag dit igen.

– Samma som förra gången? undrade greken innan jag hann säga något. Gyro utan stark sås och utan läsk?

 

På andra sidan gatan står ett porträtt av Dag Hammarskjöld.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Pomperipossa

På generalkonsulatet blev jag en dag uppringd av en bibliotekarie, som var på jakt efter en engelsk översättning av en berättelse av Astrid Lindgren.

– Den heter ”Pomperipossa i Monismanien” och handlar om hur mycket skatt ni betalar i Sverige, ha-ha! sa mannen på engelska med utländsk brytning.

Jag lovade att undersöka saken och återkomma. Efter att ha googlat och tittat i olika data­baser, skickade jag ett meddelande med e-post, där jag skrev att jag inte kunde hitta berättelsen i översättning. Sedan gick jag ut i korridoren.

Senaste numret av Swedish Book Review låg på ett bord. Jag tog upp tidskriften och började bläddra på måfå. På en sida stod det: ”Pomperipossa in Monimania translated by Sarah Death”. Sedan följde hela berättelsen på engelska.

”Pomperipossa finns på engelska i Swedish Book Review”, skrev jag i ett nytt meddelande till bibliotekarien. ”Kan du skicka ett exemplar?” löd svaret. Vi hade gott om dem. Jag skickade tre.

Nästa dag ringde telefonen. Det var en mycket tacksam bibliotekarie, som hörde av sig.

 

Från mitt arbetsrum kunde jag se Andra avenyn.
Foto: Torgny Lilja (2002).

VIP-lista

Varje gång generalkonsulatet gjorde ett störe utskick hjälpte alla på avdelningen till med att lägga materialet i kuvert och klistra fast adress­etiketter. Det kunde vara flera hundra mottagare. Där fanns även en VIP-lista, till vilka vi skickade information om svenska evenemang. Listan började med följande namn:

• Kung Carl XVI Gustaf, Drottningholms slott…
• Drottning Silvia…
• Kronprinsessan Victoria…
• Prins Carl Philip…
• Dolph Lundgren… New York

Skådespelaren Dolph Lundgren hade som synes ersatt prinsessan Madeleine, som saknades på listan. Isabella Rossellini fanns dock med.

Rött och svart

En av de politiker som denna vår gästade generalkonsulatet och Sveriges FN-representation var utrikes­minster Anna Lindh. På väg till ett möte, där hon skulle närvara, lade jag märke till ett foto på väggen: Anna Lindh i rött omgiven av män i mörka kostymer. När hon en stund senare sprang in och satte sig längst fram i mötes­lokalen bar hon samma dräkt som på bilden.

– Har ni väntat länge? sa hon andfådd.

Under våren hade vi även besök av vice stats­minister Lena Hjelm-Wallén och social­försäkrings­minister Ingela Thalén i samband med FN:s barn­konferens. Liksom Anna Lindh bar den ena av ministrarna röda kläder. Den andra bar svarta. De hade även varsin kulspets­penna i respektive färg.

600 Park Ave.

Sveriges generalkonsul i New York residerade 1947–2010 på Park Avenue 600. Huset är numera den svenske FN-ambassa­dörens bostad, samtidigt som det fungerar som representation för beskickningarna i New York och Washington.

År 1981 blev Park Avenue 600 ett officielt landmärke.

Under min praktik 2002 närvarade jag på ett seminarium med amerikanska intressenter och svenska innovatörer. I entrén tog ett hem­biträde hand om gästernas ytter­kläder. Jag och en kollega gick in i hörn­rummet på botten­våningen. Efter ett tag kom en man med asiatiskt utseende fram till oss.

– Tack för att du bjöd in mig, sa han.

– För all del, sa jag och tog hans framsträckta hand.

Efter det ville alla i rummet hälsa, medan jag gjorde mitt bästa för att se ut som en representant för Sverige. Det pågick ända tills min kollega viskade till de församlade att general­konsuln fanns i ett annat rum.

St. Patrick’s Cathedral

På Femte avenyn/50:e gatan finns en romersk-katolsk kyrka, som heter The Cathedral of St. Patrick. Det är den största nygotiska katedralen i USA.

Kyrkan är över 100 meter hög men ser liten ut i förhållande till omgivningen.
Foto: Torgny Lilja (2002)

Byggnaden stod klar 1879. Redan 1858 lade man grunden, men inbördeskriget försenade arbetet. Arkitekten hette James Renwick, Jr.

Mitt emot Saint Patrick’s Cathedral står ett stort solur.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Saint Patrick’s Cathedral är idag säte för den romersk-katolske ärkebiskopen i New York. Byggnaden rymmer ca 3000 besökare.

Times Square

Times Square är en av världens mest folktäta platser.

Get Real Art låg på West 20th Street vid Fifth Avenue.
Foto: Torgny Lilja (2002)

Kraftiga skyfall förekommer inte sällan i New York.

Scandinavia House

De nordiska länderna Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island driver gemensamt verksam­heten på Scandinavia House – The Nordic Center på Park Avenue. I denna byggnad kan man se olika typer av utställningar eller gå kurser med inriktning på nordisk kultur.

Scandinavia House är ett kulturcentrum på Park Avenue 58.

På bottenvåningen ligger restaurang Smörgås Chef, som serverar kött­bullar, inlagd sill och annat svenskt. Här finns även en biograf för skandinavisk film. Som representant för Sveriges General­konsulat kunde jag gå gratis.

Mest minnesvärd var Bille Augusts En sång för Martin, som handlade om alzheimers sjukdom. Jag trodde det skulle vara många skandinaver bland bio­besökarna men upptäckte snart att det bara var jag som skrattade på rätt ställe i replikerna. Övriga i salongen reagerade när de hade läst klart under­texten.

Chelsea

De gula taxibilarna är en vanlig syn även på West 23rd Street.
(Peka på bilden.) Foto: Torgny Lilja (2002).

Gracie Mansion Gallery fanns på West 22nd Street vid 10th Avenue.
Foto: Torgny Lilja (2002)

Entrén till Gracie Mansion fanns intill en övergiven högbana.
Foto: Torgny Lilja (2002).

J. Cacciola Gallery fanns på W. 23rd St./10th Ave..
Foto: Torgny Lilja (2002)

Brooklyn

Brooklyn ligger strax söder om East River.

JFK Airport

John F. Kennedy International Airport ligger i stadsdelen Queens ca 24 km sydost om Manhattan. Flygplatsen fick sitt nuvarande namn 1963.

På hemvägen flög jag med denna airbus från Lufthansa.
Foto: Torgny Lilja (2002).

Den 15 juni flög jag hem med från Terminal 1 på JFK. En jumbojet var bokad, men på grund av få passagerare bytte Lufthansa till en airbus. I Frankfurt klev jag sedan på ett plan med endast ett fåtal passagerare, som skulle till Arlanda.

 

Till toppen