Resor
Beslut man fattar på väg mot toppen
K2 är med en höjd på 8 611 meter över havet världens näst högsta berg.
Ända sedan barndomen i småstaden Laxå har Fredrik Sträng varit oerhört höjdrädd. Det har inte hindrat honom från att bestiga några av de högsta topparna i världen.
Han har deltagit i expeditioner till 13 berg, som sträcker sig mer än 8 000 meter över havsytan.
Fredriks erfarenheter av höga berg har gett honom kunskap både om överlevnad och om hur beslutsprocesser fungerar. Han har deltagit i forskningsprojekt om hjärtsvikt och kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL). Bergsbestigning handlar om överlevnad i en miljö som är ogästvänlig och kan vara direkt fientlig. Det ställer stora krav på ledarskap och kommunikation.
År 2008 deltog Fredrik Sträng i en expedition, där elva klättrare omkom.
Bestämde sig för att vända
Ett år efter tillbudet på K2 i augusti 2008, då elva bergsklättrare omkom, kontaktade Handelshögskolan vid Umeå universitet Fredrik. Det fascinerade forskarna att han bestämde sig för att vända, trots stora uppoffringar och kollektivets beslut att fortsätta framåt.
De sa att de ville intervjua honom för en studie. Fredrik sa först nej, men när de berättade att organisationer kunde lära av hans erfarenheter ändrade han sig. Liksom beslutet på K2 fick detta stor betydelse för honom själv.
– Jag kände att det här faktiskt kan hjälpa människor, och det var det som blev min motivation. Att försöka ta reda på vad det är som bidrar till att man vill gå åt ena eller andra hållet i en pressad situation, säger Fredrik.
Han tycker det var förlösande att få delta i forskningsprojekt och är glad över att man kontaktade honom. Institutionen samarbetade också med flera av Fredriks kolleger.
I den posttraumatiska stress han upplevde fick han redskap och verktyg för att processa och behandla sina känslor. Tillsammans med universitetet bestämde sig alpinisterna för att genomföra experiment på flera andra berg.
Det de kom fram till är att det är väldigt lätt att bara lita på den framförvarande. Besluten man fattar när man är på väg mot toppen liknar ofta beslutsprocesserna i en organisation. På samma sätt kan det handla om liv och död för företaget.
– Man låtsas som om det regnar. Man ignorerar elefanten i rummet, säger Fredrik.
Magkänsla
Ofta handlar det om magkänsla, eftersom magen tänker och reagerar snabbare än vad hjärnan mäktar med. Den ska analysera och processa och sätta det hela i en kontext. Och det krävs mod för det. Något som organisationer behöver träna på är att kommunicera och inte vara rädda för att trampa några på tårna.
Fredrik menar att man måste kombinera säkerhet med intuition och analys.
– Det kan vara svårt att tala om en olustig känsla man har, när andra kanske förväntar sig fakta, säger han.
Insikterna från forskningsprojektet har gjort att Fredrik fått i uppdrag att föreläsa för bolag, som ställer höga krav på säkerheten och där man hela tiden vill bli bättre.
Uppdragen har varierat allt från Dyno Nobel i USA till Energiföretagen i Sverige, berättar Fredrik. Han ger inte upp drömmen om K2. Redan nu har han påbörjat träningen inför sin återresa nästa år.
– Ge aldrig upp men vet dina begränsningar, säger han.
© Torgny Lilja (2017)
Utställning i Skottland ger
nytt ljus åt vikingar
Historiska museets personal förbereder ett vikingaskepp för transport.
Vikings! The Untold Story på National Museum of Scotland ska mellan 18 januari och 12 maj förklara vilka vikingarna var och hur de levde. Utställningen kombinerar arkeologiska fynd med digital interaktivitet.
Personalen i Edinburgh ställer ut mer än 500 fornfynd från Historiska museet i Stockholm tillsammans med 20 objekt ur det skotska museets samlingar. Vikings! är en av de största vandringsutställningarna någonsin från Sverige.
— I den permanenta utställningen på annat håll i museet finns ännu fler föremål, som belyser vikingarnas roll i skotsk historia och deras ömsesidiga påverkan här, säger Bruce Blacklaw på National Museum of Scotland.
Vikings! har på bara ett par månader dragit nära 30 000 besökare. Enligt museet väntar man ytterligare lika många, innan utställningen stänger i maj.
Utställningen visar att vikingarna var duktiga skeppsbyggare.
Digital båtgrav
För att ge nytt ljus åt vikingatiden har Historiska museets entreprenör Museumspartner, som svarar för marknadsföring och logistik, anlitat designföretaget Studio Exhibit och dataföretaget Virtual Dynamix. Studio Exhibit står även bakom utställningen Ötzi – the Iceman i italienska Bologna.
— Min personliga favorit är det stora digitala bord där flera personer kan samarbeta om att gräva ut en båtgrav, säger projektledaren Katty Hauptman Wahlgren på Historiska museet.
Olika teman på utställningen åskådliggör vikingarnas utseende, vardag, religion, begravningsritual, hantverk och resor. Syftet har varit att avlägsna klichéer om de forntida skandinaverna.
— De är ständigt aktuella i populärkulturen över stora delar av världen och det finns många livskraftiga stereotyper, till exempel att krigarna hade horn på hjälmarna, säger Sophie Nyman på Historiska museet.
Anmärkningsvärda fynd
Många av de utställda föremålen består av guld eller silver. Ett av de mest anmärkningsvärda fynden är en 1 500 år gammal Buddhaskulptur, som arkeologer hittat i Uppland, men som ursprungligen kommer från ett område i dagens Pakistan. På utställningen finns även det äldsta svenska krucifix man känner till.
Konsthistorikern Janina Ramirez, som leder programserien Secret Knowledge på BBC, menar att kyrkans ensidiga bild av hänsynslösa förövare fastnat som en fläck på vikingarnas karaktärsdrag, eftersom de saknar egenhändigt upptecknad historia.
— Jag tror att det har fått oss att underskatta hela vikingakulturen, säger hon i ett tv-program om utställningen.
Även om runskriften bara är ett slags inristade rubriker, så kan de efterlämnade föremålen berätta desto mer.
Vikingaskeppens betydelse
Förmågan att memorera vilka som ägde många jordegendomar och att recitera hjältesagor och episka dikter utantill talar för att vikingarna hade en sofistikerad kultur, men det gör även deras hantverksskicklighet.
Förvånansvärt mycket tid och råmaterial gick åt till att tillverka vikingarnas långskepp. Till skrov, stommar och mast behövde man fyra olika träslag, nämligen ek, furu, vide och ask. Till rep gick det åt sexhundra hästsvansar och till segel tvåhundra kilo ull.
— Det var sin tids spjutspetsteknologi, säger Janina Ramirez.
För vikingarna var skeppen inte bara ett sätt att förflytta sig på vatten. De behövde dem också för livet efter detta, om man får tro deras föreställningsvärld. Föga anade skeppsbyggarna att farkosten tillsammans med andra fornföremål en dag skulle hamna i en utställningslokal på National Museum of Scotland.
— Det här är förmodligen inte hur innehavaren trodde att livet efter detta skulle se ut, när han tog sitt sista andetag för ett årtusende sedan, säger Janina Ramirez.
© Torgny Lilja (2013)
Källor
BBC http://www.bbc.co.uk
BBC Four. Secret Knowledge. Episode 2. ”The Art of the Vikings”.
Historiska museet i Stockholm www.historiska.se
MuseumsPartner www.museumspartner.com
National Museum of Scotland www.nms.ac.uk
studio exhibit www.studio-exhibit.com
Ansvarsfull turism räddar hotade arter
Turistnäringen kan rädda bergsgorillor och andra utrotningshotade arter.
Genom att resa till centrala Afrika, Indien eller Borneo kan man hjälpa utrotningshotade arter såsom bergsgorillor, tigrar och orangutanger men också minska lokalbefolkningarnas fattigdom.
Det framkom när naturskildraren Mattias Klum 12 mars visade bilder på Oscarsteatern i Stockholm. Publiken mötte honom med applåder och förväntansfulla leenden. Arrangör för evenemanget var företaget Äventyrsresor.
— Det finns inte bara en lösning. Alla måste engagera sig. Det finns mycket man kan göra, sa Mattias Klum.
Massutrotning
Tillsammans med professor Johan Rockström har Mattias Klum gett ut boken Vår tid på jorden. Enligt författarna måste vi ändra vårt sätt att tänka, om vi inte ska förstöra våra framtida livsbetingelser.
I sitt föredrag anknöt Klum till nobelpristagaren Paul Crutzen, som anser att dagens miljöpåverkan är så omfattande att den borde namnge en geologisk epok. Människan har som ingen annan organism inverkat på sin omgivning. Därför upplever vi nu världshistoriens sjätte massutrotning av arter.
Bergsgorillor
Flera av de bilder Mattias Klum visade föreställde afrikanska bergsgorillor i tät vegetation. Denna utrotningshotade art, som idag endast består av ca 700 individer, lever i området mellan Rwanda, Uganda och Kongo-Kinshasa.
Trots att vakter skyddar dem hittar man snaror, som lokalbefolkningen sätter ut för att ordna mat till sina familjer. Det går inte att bara flytta på gorillorna, som en del föreslår, eftersom de i likhet med andra arter kräver en specifik miljö.
— Bergsgorillorna är häftiga men lever på lånad tid, säger Mattias Klum.
Att arten överhuvudtaget taget finns kvar beror på turismen. Bergsgorillan genererar så mycket pengar att det lönar sig att bevara den.
Traditionellt brukar man förlägga turism till mindre känsliga områden med hänvisning till att man inte vill störa djurlivet, men det har gynnat ligor som bedriver jakt på hotade arter.
Ekoturism innebär att man begränsar resandets miljöbelastning.
Ekoturism
När miljövårdaren Héctor Ceballos-Lascuráin 1983 myntade begreppet ekoturism syftade han på resenärens aktivitet och attityd snarare än på fattigdomsbekämpning. Denna form av verksamhet har visat sig även medföra att folkgrupper i fattiga länder får en utkomst genom exempelvis hantverk, matlagning och parkarbete.
Mot fördelarna kan man invända att ansvarsfull turism inte alltid är så miljövänlig som förespråkarna hävdar. Reseföretagen anordnar klimatpåverkande flygresor till avlägsna platser, där besökarna åker omkring med bensindrivna fordon. Även små grupper av turister kan inverka negativt på känslig miljö och ursprungsbefolkningars kultur.
Därtill finns oklarheter kring begreppet ekoturism. Deborah McLaren skriver i boken Rethinking Tourism and Ecotravel att reseföretagen överdriver de ekologiska aspekterna och maskerar miljöpåverkande exploatering som ekoturism.
Afrikanska elefanter
Mattias Klum fortsatte sitt föredrag med att visa bilder på elefanter med långa betar. Han påstår att det finns syndikat som bunkrar elfenben.
— Rätt hanterad turism är en räddningsplanka för många arter. Afrikanska elefanter är ett bra exempel på det. Där ekoturismen är stark har elefanterna klarat sig längre.
Han menar att det inte handlar om lite extra pengar, eftersom priset på elfenben idag är 630 000 kronor per kilo, det vill säga ungefär dubbla guldpriset.
— Det här är terrorism egentligen. Det är samma sak som knarkhandel.
Stora rovdjur
Till de mest hotade djuren hör amurleoparden. Av denna art finns numera endast 25 till 35 individer i vilt tillstånd i nordöstra Kina, östra Ryssland och norra Nordkorea.
— Man kan läsa om den. Man kan prata om den. Men det som verkligen överbryggar glappet mellan hjärta och hjärna, det kommer när man är där, säger Mattias Klum.
Claes Grundsten, tidigare styrelseledamot i Svenska Ekoturismföreningen och erfaren reseledare, hävdar att det är de stora rovdjuren som tjänar mest på ansvarsfull turism, vare sig de finns i Afrika, Asien eller Europa.
Verksamheten skulle även kunna gynna de stora hjordarna av betande djur på flera håll i världen liksom reptiler och groddjur. För att de sistnämnda ska ha nytta av ekoturism måste resenärerna förstå att djuren är en del av sin omgivning.
— Jag tror man måste ha fokus på miljöer snarare än på djurarter, säger Claes Grundsten.
© Torgny Lilja (2013)
Fotograf Grundsten om konsten
att vara där
Claes Grundsten kallar sin typ av naturfotografering för konsten att vara där.
Naturskildraren Claes Grundsten föreläste framför ett 20-tal entusiastiska åhörare den 18 maj på Galleri Kontrast i Stockholm. Han berättade om sin visuella teknik, sin fotofilosofi och sina böcker.
— Jag ska visa vad jag gjort de senaste två åren, sa han.
Den 61-årige författaren har publicerat mer än 25 böcker om nära och fjärran natur. Han är en av Sveriges främsta experter på höga berg och har frilansat som fotograf sedan tonåren.
— De är ju ofta ensamvargar. Enda sättet att få veta hur de jobbar är att lyssna när de håller föredrag, sa en av besökarna inför föreläsningen.
Tasmaniens okända skogar
Claes Grundsten inledde med att visa motiv från världsarvet i Tasmanien, en ö söder om Melbourne i Australien.
— Vi skulle ner till Federation Peak. Enorma myrar som är väldigt kletiga, sa han och förklarade hur träden hade färgat vattnet brunt.
— Inne i de här dalgångarna finns skogar som ingen människa än i dag har trampat. Enorma trädgårdar. Det är väldigt svårframkomligt, sa Claes Grundsten och tillade att detta är den tasmanska pungdjävulens habitat.
— Det sägs att djuret har lika stor kraft i käkarna som en krokodil.
Som fotograf försöker Claes Grundsten tänka i hela registret i landskapet.
En dag hade Claes Grundsten otur och stukade foten. Till en början fortsatte han med sin vandring, men slutligen var han tvungen att sända efter hjälp med sin GPS.
— Det kostade mig ingenting, eftersom jag hade en påtaglig fotskada, som en läkare dessutom konstaterade. Jag fick en helikopterresa över Tasmanien på köpet, sa han och visade sedan bilder från andra delar av världen.
Går helst till fots
Ett foto föreställde en järv, som sprang 500 meter uppför ett snöklätt berg.
— Det är såna syner som gör en överlycklig, sa Claes Grundsten och berättade att han föredrar att ta bilder medan han går till fots, eftersom de uttrycker vem han är som person. Resultatet blir ofta bättre om han promenerar, sätter sig ner och filosoferar, till skillnad från om han landar med helikopter och tar sina bilder.
— Att hitta motiv när man är ute och far med bil, det är det som är jobbigt.
Han kallar detta för participating photography. Han tillade att han också har ett kluvet förhållande till flygbilder.
Claes Grundsten visade även motiv från Sierra de Gredos, som är en bergskedja på den iberiska halvön.
— Här har de skidåkning året om. Här gjorde vi en vandring, sa han.
Claes Grundsten förklarade hur han tänker som fotograf.
— Om man känner igen ett ansikte på bilden blir det ett porträtt snarare än en naturbild. När jag är ute och reser fotograferar jag även människor. Men när jag fotograferar människor jag inte känner, känns det inkräktande. Det är ett av de viktigaste skälen till att jag fotograferar natur, sa han.
Syntetisk konstform
Enligt hans fotoguru Ansel Adams är målning en analytisk konstform, medan fotografi är en syntetisk konstform. Claes Grundsten kallar denna typ av fotografi för konsten att vara där.
— Vem är konstnären? Naturen eller jag, sa han och visade en bild av Jordanfloden på projektorduken.
— Trovärdighet är ett problem som anknyter till naturfotografering, Vi kan aldrig vara säkra på om bilden är tagen i en djurpark eller i naturen.
Han växlade mellan bilder på giraffer, lejon och en tiger.
— Hur ska man förhålla sig till den här typen av bild? Det är nånting som inte känns autentiskt, sa Claes Grundsten och visade sedan ett foto av björnar som slåss utanför ett gömsle.
Han tror att den här typen av bilder får fotografen att tänka: Hur ska jag få min egen bild?
— Det är bättre att leta upp sina egna områden. Man kan ta bilder som inte var möjliga för 20 år sen. Om ni tittar noga här så är det Sveriges sällsyntaste rovfågel som häckar, jaktfalken, sa Claes Grundsten.
Han anser att fotografering är besläktad med jakt.
— Man måste lägga skärpa där den ska vara och så vidare. Är man ute mycket så har man förr eller senare tur, det ligger i sakens natur.
Snö och kyla är oerhört estetiska
Claes Grundsten säger att han försöker odla sin egen personlighet.
— Jag vill att de bilder jag fotograferar ska gå att återfinna till fots. Is och snö och kyla är oerhört estetiska områden. Det finns undersökningar som visar att blått är den universellt mest älskade färgen, sa Claes Grundsten och tillade:
— Att fånga öknens spatiösa landskap är alltid en utmaning. När vi jobbar med berg är skalan det avgörande. Midvinterljuset i färgen är mitt favoritljus.
Claes Grundsten har mottagit många utmärkelser för sin fotografering. I september promoveras han till hedersdoktor vid Stockholms universitet. Hans senaste bok Lappland, min fjällvärld kommer ut i augusti.
© Torgny Lilja (2011)
Till toppen